gsystrar

jagvet att det ser snuskigt ut men det kan ju va bra inför ikväll kanske

http://www.akrobatik.se/Svenska/skola_w.html

Världens bästa författare, Frode Grytten, skriver på nynorska och jag vet inte om han finns översatt någonstans. Så därför har jag översatt hans bästa text, 00:00, bara till er eftersom den är så himla underbar.
(och jag blir helt förvirrad och blandar norska och svenska hejvilt om jag gör det för länge, sä ni får säga till om det är något ni inte fattar)

I alla fall, här kommer den:

00:00

Sjung för mig, viskar du i mörkret. Jag känner din andning, mild och lugn. Rummet har stillnat. Du kurar ihop dig intill mig. Vi är John och Yoko.
Jag vill att du ska sjunga för mig, säger du igen.
Jag protesterar. Jag kan inte sjunga.
Du vet att jag inte kan sjunga, säger jag.
Berätta en historia för mig då! säger du.
Vadå för historia? frågar jag.
En kärlekshistoria, svarar du.
Ska huvudpersonen vara en pojke eller flicka?
Det kan du bestämma.
Och var ska berättelsen vara från?
Det är du som ska berätta!
Jag ler och säger att det inte är så lätt.
Ok, hitta atlasen, säger du.
Jag hoppar ur sängen och hittar atlasen i hyllan. Golvet är kallt. Över hustaket hänger en låg måne. Staden tar ett andetag.
Nu ska vi se, säger du och tänder nattduksbordslampan.
Du stänger ögonen och placerar pekfingret på en sida i namnregistret.
Orinoco, läser du. Du ska berätta en historia om Orinoco.
Vad är Orinoco? frågar jag.
Vet du inte vad Orinoco är? Du är hopplös i geografi.
Jag vet, säger jag, jag är hopplös i geografi.
Jag vet inte, jag heller, erkänner du.
Jag kollar kartreferensen, 69 D2.
Du slår upp sidan 69, hittar D2.
Det borde du ha vetat, säger du. Orinoco är floden som rinner genom Venezuela.
Jag kysser dig.
Det borde jag vetat.
Imorgon seglar vi nerför Orinoco, säger du. Bara du och jag. Nerför Orinoco.
Jag tror det är en sång som heter det, säger jag. Orinoco flow.
Jag har ingen aning, säger du. Jag är hopplös när det gäller musik.
Jag vet det, säger jag. Du är hopplös när det gäller musik.
Läs om Orinoco, säger du.
Jag hittar lexikonet i hyllan och läser högt:
Flod i Venezuela, har sin källa nära gränsen till Brazilien, strömmar i en stor båge mot väst, nord och nordöst till atlanten och bildar vid mynningen ett kollosalt delta, 30000 kvadratkilometer.
Allt verkar så tråkigt när du läser det i ett lekikon, säger du.
Jag protesterar.
Jag tyckte det var ganska erotiskt, säger jag.
Jag känner kurvorna i din kropp, följer linjerna och bågarna. Jag har tänkt göra en bok till dig, en liten bok med namn på olika städer i världen. Bara namn på platser. En diktsamling med namn från Abeløya till Åsgårdstrand.
Jag har redan valt ut några. Jag har dig upp i huvudet. Mezzolombardo. Avalon. Gobi. Idaho. Carickfergus. Rialto. Alberobello. Zhengzhou. Yokohama.
Du älskar sådana namn. I timmar kan du bläddra i atlas och lexikon.
Välj en stad, säger du. Välj en by där vi ska bo ihop.
Buenos Aires, säger jag.
Bara damm och gamla nazister, säger du.
Tanger, säger jag.
Öken och skorpioner, säger du.
Brazil, då.
Avenyer och ficktjuvar.
Jag ler.
Trieste, säger jag.
Jag tänker att det ska bli den vackraste boken. Appleton. Lago Maggiore. Orangefield. Nebraska. Goolgowi. Tessaloniki. Isla de Pinos. Matosinhos. Eldlandet.
Jag stryker dig längs nacken och nerför ryggen. Jag tänker på att också alla kroppsdelarna har bestämda namn. Hypofys. Nyckelben. Äggstockar. Hjärtkamrar. Näsflikar.
Här är Riva del Garda, tänker jag. Där är Napoli. Ner är Oporto. Reno. Tallin. Jag stryker över Hyannisport. Jag smeker Etaples. Jag kysser Rio Negro. Jag klättrar upp på Nautgarsstind.
Swim-Two-Birds! Khaibarpasset! Yellowknife!
Mitt huvud nynnar dig. Du är tjugofyra städer på en gång. Jag vill resa i dig, upptäcka dig, försvinna i dig.
En tunga över parkeringsplatsen. En kyss under en viadukt. Fingrarna längs en övergiven järnvägsstation.
Torn. Broar: Bukter. Fyrer.
Inishbofin. Funafuti. York. Odessa. Ujung Pandang.
Städer andas, du andas.
Städer väntar på historier, du väntar på historier.
Berätta en historia, säger du. En historia där vi reser bort ihop.
Jag studerar en sida i atlasen där landskapet är mätt i 1:100000.
Jag tänker att jag inte behöver resa. Jag kan stanna här. Jag har dig i 1:1.
Du är Trieste, Iguassufalla, Last Hope Sound. Du är Ellesmere, arras, Dieppe.
Jag har huvudet i din hamn, handen runt ekvatorn, fingertopparna på andra sidan parken. Du ler mot mig, nästan inne i sömnens landskap.
Lägg dig inte att sova ännu, säger jag.
Men berätta då! säger du.
Stilla för du fingret över min hud, som om du ritar mig på nytt, ett kartblad i fyra färger. Du kysser min nacke. Jag känner din tunga och hur spottet sakta blir kallt i luften.
Vi ligger sammanflätade, två gator som möts nere vid Canal Grande.
Alger. Tréport. Rockville. Éloyes. Eiriksjökull. Timbuktu. Oaxaca. Port-au.Prince.
Jag har dig i hela kroppen.
69, D2.
Är vi i Orinoco nu? frågar du utan oro.
Jag skakar på huvudet.
Nej, vi är inte i Orinoco, säger jag.
Jag säger det inte högt, men i natt kommer hela världen försvinna.
Bara du kommer bli kvar.

kan man be en man att backa lite om han är så nära och tittar en rakt i ögonen så att det känns som att man kommer få en kärlekschock och hoppa på honom när som helst?
emelie

"However, recent research carried out suggests that around 15-20% of white Australians have, at one stage of their lives, had incest."

...okeeeeej.

På Esplanaden i Lund kan man hitta finfina grejer. Men beiga ramar är inte fint på en vit vägg.

Steg 1. Köp färg. Det här är svart, halvblank hobbylack. 40kr på Panduro.

Steg 2. Tejpa. Jag valde glada barn för det gillar jag.

Steg 3. Måla, med inlevelse. Lyssna gärna på fransk musik, det förbättrar ditt kreativa sinne.

Steg 4. Ta bort tejpen och titta på de nu två supermegadunderhimlamycketfina tavlorna!


/aman

Igårkväll satt jag och läste Hanna Fridéns blogg (som förövrigt är jättebra, ni borde läsa den om ni inte redan gör det) och läser att Rolf Hillgren sagt det här om våldtäkt:

"Tar man en kvinna och en man som känner varandra och kvinnan säger att hon inte har lust i dag, och mannen kör ändå. Visst är det oschyst men kanske inte värt två års fängelse. Det liknar mer en ordningsförseelse."

Han säger att det bara är ett brott mot gentlemannalagen. Så arg jag blir.

Läs allt här.

/aman

Efter skoincidenten häromdagen promenerade jag iväg till H&M och köpte ett hårband för att muntra upp mej. Rosigt och sådär finfint.

Man kan ha det lite som man vill.


/aman

och typ markus ikväll och sånt

Idag begav jag mig in till Lund för att byta en jacka och köpa nya träningsskor. Jag gick till Stadium, bytte jackan och gick sen mot skoavdelningen. Där står jag och provar och tänker "jag borde kanske fråga om hjälp, jag vet ju ingenting om vilken sko jag ska ha egentligen". Så kommer det lämpligt en expidit, en man i 30årsåldern och frågar om jag vill ha hjälp. Det vill jag. Så tittar han på mina fötter och skon jag håller på och provar och han säger

"Du går ju lite innåt, du borde ha en bättre mer stabiliserande sko."
"Ja, alltså jag är ju plattfot...".
Han ser på mig med en ja-det-är-illa-blick.

Sen börjar han sin lilla förklaring (eftersom han säkert är jätteutbildad vad gäller plattfötter) om att jag borde ha inlägg för det måste man ha om man är plattfotad för mina knän går ju faktiskt lite inåt och om jag inte har inlägg så kommer jag få problem med mina knän och min rygg och ja, han ser nästan chockad ut över att jag aldrig haft några inlägg och att jag går i mina billiga o-fot-riktiga skor. Hna frågar hur gammal jag är och säger att jag kan nog tom FÅ ett par inlägg gratis. Sen plockar han fram en dyr joggingsko som har en extremt tjock sula. När jag provar den inser jag att den har ett sådant inlägg som jag har undvikt hela min livstid eftersom det är sjukt obekvämt när man är plattfotad.

Han säger "Känner du nu att den stödjer upp mycket bättre än den förra skon?"
Jag "Nää, den har ju ett sånt inlägg, det är inte speciellt bekvämt"
Han "Ja, men det behöver du"

Tillslut lämnar han mig så att jag kan få "känna efter själv", jag provar lite, inser hur korkat det är att köpa en dyr sko som är obekväm och tar sedan av den. Han kommer tillbaka och säger "Ska jag ta den?" och jag säger "Ja". Jag lämnar butiken med en känsla av att jag är lite missbildad.

När jag kommer hem berättar modern min att det inte finns några studier som visar på att inlägg behövs för plattfotade eller att det skulle hjälpa.

Jag är ganska säker på att det var den här skon som expiditen tyckte att jag skulle ha. Okej, sulan var kanske inte extremt tjock, men akta er plattfotade!

Eller så var det denna.

/aman

hallon

varför skulle morfar inte vara längst i klassen?

och varför skulle inte mormor vara sötast?

Världens bästa syskon

Hos "gubben"

På antikmässa