gsystrar

Jag har rest bort söderut till en stad som ser ut såhär:


I denna staden (freiburg) är alla gator rena, alla hus vackra och det växer rankor på linor mellan husen över gatorna. Det ligger fina antikvitetsaffärer runt vart hörn och de äter sallad innan de äter sin riktiga mat. Dessutom är sån salladsås de har till väldigt god.
Vid de stora vägarna har de djupa rännstenar som fylls med klart och rent vatten när det regnar. Det sägs att om man trillar i där så gifter man sig med en pojke från Freiburg. Men bara om det är vatten i rännorna.
Naturligtvis trillade jag i.

I staden Freiburg finns inga alternativa förutom några få punkare som sitter vid några gatuhörn och tigger av ideologiska skäl. Kyrkan är stor med sådana roliga statyer som man ser i Notre Dame och kulhål från andra världskriget finns ännu kvar. (Och andra världskriget gör fortfarande ont här för de skäms så mycket)
Det är marknad i Freiburg var dag och där säljs allt från ost till klockspel. Och naturligtvis äter man curry korv (körry wurst) som är så himla gott.

I Freiburg har alla jeans, sneakers, ryggsäck och plöfsiga jackor tillsammans med stickade tröjor eller adidasjackor. Många har hästsvans, killar som flickor. Jag, i min blommiga tröja och rosettdiadem får många blickar.

I freiburg hittar man sin bror:


Och han ser ut precis så som alla gör i Freiburg och han upplyser mig om att hans rumskompisar tycker at jag har en knasig tröja.
Hans rumskompisar pratar tyska och ulrik berättar att han tänker på tyska ibland.
Ulrik har en rumskompis som heter Florens som har en vit stickad tröja, ett busigt leende och som tycker om när vi är på ulriks korridor. Jag blev väldigt kär i den pojken. Men det är hemligt för Olav retar mig så himla mycket. Han sa åt mig att jag var duktig på engelska och skrattade när jag berättade att jag pratat tyska med en tysk fast sa lite fel. (jag sa: Ich keine deutch spreche,n shuldigung, aber ich sprechen english) Men Florens är iaf från Freiburg tror jag och det är ju bra för jag trillade ju i rännstenen.

Och vi bodde på ett hotel som hette Bären, där smöret var format som björnar, kakorna formade som björnar och de fanns en kypare som också var skitsöt (och jag var lite kär i honom också fast inte lika mycket som i Florens och Ulrik såg det och retade ihjäl mig) som skämtade på tyska med far. Jag förstår en del tyska. (Ulrik sa något på tyska till Maria som jag översatte till 'det är coolt, eller har inte läst tyska alls i skolan, men ändå förstår hon allt' och när jag översatt det skrattade ulrik och sa 'Exakt!') Men far pratar schweitzertyska och det förstår jag ingenting av.

Ulriks flickvän heter Maria Leal, är från Salamanca och är det sötaste jag sett.

När jag laddat in alla bilder berättar jag mer om resan. Just nu får ni nöja er med lånade bilder från Ulriks flickr
Ps. Jag älskade Freiburg, märkte ni det?
Pps. Hur fan kan jag hitta killar där när jag aldrig hittar killar annars?