ibland
Ibland tänker jag på livet. Att det kommer bli sjukt bra när jag blir vuxen, är utbildad, skaffat jobb och bostad. Fast jag vet ju inte hur jag vill att det ska va. Vill jag bli nördig forskare? Vill jag åka iväg med en ryggsäck och titta på världen? Eller vill jag bli balettdansös? Det är försent. Vill jag bli författare? Jag skriver ju inte ens. Vill jag bara spela fiol? Försent. Vill jag måla tavlor? Försent. Allting är ju försent. Kunde ingen ha bestämt åt mig när jag var liten, du ska bli det här, så nu gör du bara det. Då hade man blivit bäst. Man hade säkert älskat det. För man var bäst. Det kommer inte hända.
Ibland vill jag inte ha något att göra men det händer aldrig.
Ibland tänker jag att jag kanske blir en mamma med två barn som heter Emma och Johan i ett tråkigt hus i en tråkig förort med en man som heter Lars. Sen skaffar vi en silvergrå volvo fast jag egentligen ville ha en röd.
Ibland skaffar jag ett till jobb utan att tänka efter ordentligt.
Ibland ser jag dammet på mitt golv.
Ibland släpper jag ner en syrsa till Estrid och den låter varje natt för Estrid äter den inte.
Ibland önskar jag att jag hade fått vara med i wild kids.
Ibland är denna min fabbo.
Ibland vill jag heta Amelie.
Hejdå.
/aman
