gsystrar

som om att magnolian visste vad det är för dag imorgon

jag vet iallafall

kamil vet det också, och åter igen plånkiplånk, men det känns bra!

jag kommer aldrig tröttna på att ta foton på mig själv i denna klänningen.

Onsdag


Torsdag


Fredag


Lördag

Eftersom jag bara får ha denna klänningen när jag är med folk som Amanda inte känner så får jag ju tvunget använda den i Malmö, men de förstår sig inte på kläder där! När jag hade denna reta dom mig för folkdräkt till exempel. Malmöbornas modesinne... Jag säger då det


emelie

typ som om att pippilottor (julia sa så) är svaret

min kanske snyggaste outfit hittills i livet

(stor i röven, jajamensan)

(ellens klänning)

(egensytt skärp)

emelie

min moder har gått och köpt en kamera

En gång fick jag en tröja från Gudrun Sjödén. Den är hemskt hållbar, färgar inte sig själv grå och är helt onoppig. Plus att den ger en väldans paris-feeling.

amanda

fult perry


fint perry

emelie

skulle vilja påstå att jag var snyggast på skolan idag

kolla smala tjejen

jättesmala tjejen

Min syster innan hon bytte stil till fotbollsfjortis

Jag vill ha denna

Jag vet inte vem som har gjort den.

Fotade förresten systern i den där Karlsson på taket-tröjan idag. Shit va fint de va. Dom måste ha sytt den med henne i tanken eller nåt.

Den är av Ida sjöstedt.
Ps. Dagens kanin om ni klickar här
/ellen

Jag har köpt en ovanligt stilig skjorta, en fin sjal och tugg-gummi färgade block. På det hela taget en bra dag alltså. Pluss att jag tydligen ser ut sådär (se 4:de bliden) och det var ju en positiv överraskning. Vem vill inte se ut som sin mamma som ung?

Sen fick jag en kjol av mamma, men den får ni se någon annan dag.

Jag är hemskt förtjust i mitt nyckelpigehalsband, det är väldans fint. Jag fick det av föräldrarna när jag var väldigt liten tror jag och hittade det igen för några veckor sedan. Nuför tiden är det min konstant companion, skulle jag vilja påstå.

Fast att överhuvud taget variera sig är inte min starka sida. Jag har bara samma smycken på mig hela tiden tycker jag, inte för att det gör något, men det är ju intressant. Att jag är så oinspirerande.
Sen har jag dessutom för första gången i mitt liv köpt bh och trosa ihop så att de matchar och saker. Framsteg!!



Såhär ser det ut när jag ska ta mig till storstaden. Det är fint det.

Jag vill gärna ha inbakad fläta hela tiden nu för tiden om det går, men mamma är ju inte alltid villig och det är inte varje dag jag träffar lillmandie tyvärr. Men när man använder olika flätare så märker man ju hur mycket flätan säger om den som gjorde den.

Ylvas - snygg och förut aldrig skådad variant


Mammas - klassisk och korrekt



Amandas - crazy men perfekt

(varning! Långt inlägg! Om ni vill kan ni bara kolla på de tusen bilderna på min nya tröja)


Vad än man i sitt huvud vill tycka så är utseende och personlighet något som är intimt förknippade. Vår identitet ligger inte bara i hur vi tänker och vad vi tänker utan också i hur vi ser ut, hur vi för oss och inte minst hur vi klär oss.
Att klä sig är ett sätt att uttrycka sin personlighet, få utlopp för sin kreativitet. Om man känner för det kan man klä sig från topp till tå i neon, klippa sönder sina kläder eller kanske klä sig bara i klänningar från tjugotalet.
Eller kanske tycker man om att hoppa omkring i hög hatt, randig rosa kjol, spetshandskar och blåvit randiga tröjor.

Men trots att klä sig är ett så mäktigt vapen för uttrycka sina åsikter så finns det ändå alldeles för många lagar vi bygger runt oss för vi är ju egentligen flockdjur och därför lyder vi grupptrycket. Till exempel så klär vi oss inte i runda bollar. Vi målar oss inte gröna i ansiktet eller går om kring i bara underkläder.
Man gör helt enkelt inte så. Inte accepterat.
Istället köper vi karaktärslösa människor bodyer och korta vippiga tyllkjolar och beiga chinos så som är inne. För vi vill ju inte vara konstiga.

Att ha en alternativ stil är inte att vara alternativ. Det finns ändå tusen andra små barn som har precis samma stil som vi. För det är ju nästan aldrig någon som vågar göra något riktigt klädgalet. Kanske kommer man bara lite närmare den stil som man egentligen skulle haft om vi inte hade brytt oss om alla andras åsikter.
Varför hämma sin kreativitet?



Då är alltså det jag undrar:
• Hur påverkar min klädstil det bemötande jag får av andra människor?
• Blir jag vänligare bemött i vissa sorters kläder?
• Vilka sorters kläder gör att folk litar mer på mig?
• Hur ser personer av motsatta könet på mig i olika klädslar?
• Hur påverkar kläder hur mina vänner ser på mig?
• Hur påverkar min klädstil min personlighet?
• Ser jag på mig själv annorlunda i olika kläder?
• Uppför jag mig annorlunda i olika kläder?
• Hur är mitt självförtroende när jag har kläder på mig som jag själv tycker är fula?
• Hur kan jag avsexualisera mitt utseende och hur kan jag sexualisera det?
• Hur bemöter killar mig beroende på om jag utstrålar sex eller inte?
• Hur bemöter tjejer mig?

Tusen frågor och jag har teorier men inga svar. Detta ska jag undersöka genom att klä mig i olika stilar, i en vecka var, i skolan. Efter skolan får jag klä mig i vad jag vill.

shopping är roligt ibland, men det tär mycket på en. Det jag har kommit på är att man ska ha hellre ha för lite kläder på sin än för mycket, och hellre för lite grejer med sig än för många. När jag blir trött och varm är det iallafall helt kört.


På denna bilden ger ellen, som från och med nu alltid måste godkänna våra outfits, lite kritik åt jackan christa valde.
emelie

Är ni som jag och har förälskat sig i Miu Mius klänning? Helt körda i huvudet? Är ni det, precis som jag?
Borde man då spendera 500 spänn på en look-a-like eller är det töntigt? I wanna, I wanna, I wanna!! Och vilken är snyggast, den svarta eller den vita?


ellen

Har i modets hufudstad gar det rykten om sommarens trender. Enligt en som kanner en som typ studerar mode finns det ett sakert satt att vara ratt i sommar. Gula skor. Ja, du laste ratt. Gula skor ar det nya svarta. Christa